vilhelminan

Jo faktiskt. Jag saknar det. Inte just den biten att simma i bassängen fram och tillbaka, dag ut och dag in. Utan tävlandet är det som jag saknar mest. Att känna nervositeten innan start, att ladda till max med fokus, uppvärmning och allt vad det innebär, att försöka simma loppet så perfekt som möjligt och ta ut sig till max. Det är då man vet att man har gjort sitt allra bästa. Det var verkligen superkul att få chansen att simma lagkapp på JSM med tjejerna i år.

Nu är det dags för mina simmare att ha personligt samtal om målsättningar mm. Så det är något jag ser fram emot att få reda på hur de verkligen känner med simningen. Något jag alltid kommer att minnas är när jag och Håna(tränaren) hade personligt samtal. Och Håna lägger fram orden om att han ser så mycket kapacitet i mig, att jag kan komma riktigt långt. Han trodde verkligen på mig och såg att jag hade mycket i mig. Det värmde. Det enda problemet var ju motivationen. Att jag ändå kunde simma så bra och ge allt på i princip varje träning och kunde utvecklas utan den motivationen man borde ha. Även jag kände att jag kunde komma långt, mycket längre än vad jag kom innan jag slutade. Med motivation hade jag tränat gym två ggr i veckan som stod på schemat och engagerat mig mer, jao finns faktiskt mycket som kan förbättras genom motivation. Kan inte sluta tänka på hur allt hade sett ut om jag fortsatt att satsa i elit. Men mitt val att sluta är inget som jag ångrar "än". Men suget kommer tillbaka med jämna mellanrum! =)

Men nu måste jag sluta drömma. Back to reality! Ska jobba nu till 10 ikväll. Inte kul en fredag kväll, men pengar måste tjänas!