vilhelminan

Som jag kanske berättat tidigare så har hunden varit sjuk i helgen ända sen torsdags morse till, jao igår skulle jag vilja säga. I torsdags morse så åt hon något på morgonen som hon var tvungen en kräkas upp. Så det var spyor över typ hela bakgården och hon var jätte svag. Familjen åkte på eftermiddagen iväg på semester till Wisconsin och sa bara att hunden var ok. Hittade henne senare på kvällen med en burk med allergitabletter som hon hade bitit sönder. Och ja tabletterna fanns ju inte kvar heller. Fuck! Åkte iallafall iväg på kvällen till CJ Arthurs (baren) för Alciones hejdå fest. Kommer hem och än så länge verkade hon ok men fortfarande svag. Textade familjen om situationen och gick och la mig. På morgonen hade hon spytt ner hela buren. Fan vad dåligt jag mådde av att se henne behöva ligga i buren med spyor som luktar. Är så jäkla glad över att det är olagligt i Sverige att låsa in hunden i bur, men aa...USA...! Fixade i ordning allt och var hemma hela dagen. Såg till att hon fick mat och vatten och hade öppen dörr på verandan så hon fick röra sig lite som hon kände in och ut. Tog henne senare på eftermiddagen på en liten runda bara för att få ut henne lite från huset. Hon såg piggare ut. Men icke. Efer bara några minuter går hon långsamt efter mig. Hemma igen hittade jag ytterligare en spya som jag visste inte fanns där under dagen. Ringde genast Helena som kan mer än mig om sånt här och bad om råd. Ringde sen Siri och typ föll i gråt. Jag blir så jäkla mänsklig när det gäller sånt här. Siri kom över. Ringde sen föräldrarna om vad jag skulle göra. Åka till veterinären eller vänta?! Vänta sa de. Åkte iväg 2-3 timmar för att äta middag med de svenska tjejerna. Kommer hem till en TOTALT nerspyad bur igen. Städade och fixade i timmar. Hennes kudde behövdes tvättas och torka och buren och golvet...jaa. Behövde även skölja av henne. Klar vid halv 3 på natten. Men kändes inte bra att stänga in henne igen. Gick tillslut och la mig. På morgonen på lördagen visade det sig att det värsta var över. Det enda var att hon behövde få tillbaka energin. Skööönt! Men fy sjutton vilken helg. Aldrig mer!

"Hatade" henne innan men efter denhär helgen så tycker jag faktiskt om henne. Kanske för att vi har gått igenom detta tillsammans! Njuter lite av hennes närvaro! I dag tog jag tag i ett par strumpor som jag skulle ta på mig. La den ena på golvet medan jag skulle ta på mig den andra. Självklart kommer Coco springades och tar strumpan och försvinner snabbt ut i trädgården. Att ropa på henne var ju det sista som fungerade då! Nu var hon på riktigt bushumör. Så efter ränner jag och försöker få tag på henne och emellanåt vara sträng för att hon ska komma med den. Istället kör hon på att lägga strumpan på gräset, ta ett steg bakåt och vänta på mitt försök att ta den. När jag gör mitt försök tar hon strumpan och fintar bort mig. "haha" vad roligt hon hade... Tog sedan fram kopplet för att locka henne till mig. Hon blir alltid så exalterad när man tar tag i kopplet. "Jaaaaaaaaaa, vi ska gå på promenad", ser man i henne. Hon la ner strumpan och ville komma men tog en stund. Hon stod och kollade på både strumpan och kopplet fram och tillbaka och övervägde. Lyckligtvis så valde hon kopplet:) Haha det känndes som på film. Måste ha varit sjukt kul att se oss busa och muta varandra. Människa och hund!

♥