Hemlängtan nummer 1
Nae igår var inte den bästa dagen på mitt äventyr. (Kanske inte ska säga hemlängtan, men saknad!). Bara den här känslan att man vill gråta som jag tror de flesta har haft någon gång i sitt liv! Därför fanns det inget av intresse att berätta om gårdagen. Hade ju såklart förberett mig på att det kommer att vara ett jobbigt år och vet att jag klarar ett helt år lätt. Har det till och med så sjukt mycket bättre och roligare än vad jag förväntat mig. Men självklart har alla sina bra och dåliga dagar. Även på hemmaplan. Så tro inte att jag kommer åka hem tidigare bara för en liten dipp;)
"Gråt bara, gråt" "Gråt ut allt i floder, så känns det bra sen" Var ungefär de orden jag fick av Helena när hon kom förbi igår kväll. Men mådde bättre redan då för floderna hade jag redan släppt ut innan hon kom över. Det man inte har här saknar jag sjukt mycket. Som exempel under vardags kvällarna när man bara vill laga mat och titta på tv och prata om sin dag osv. Saknar det massor att sitta med mamma med kvällsmat och bara ligga avslappnad, död, framför tvn och skratta över något tokigt som hänt över dagen, diskutera ett program, klaga över reklamen eller bara få veta vad den andre gjort över dagen. Eller något så enkelt, att få höra någon ropa att maten är klar om jag vill ha. Eller som hos pappa, ha en stor härlig frukost tillsammans och bara prata. Men det allra bästa.... att ha någon hemma som vill veta om min dag. Intresset. Min värdfamilj är toppen, men några familjemiddagar ser man inte mycket av, och den varma känslan av intresse. Men det är bara första månaden som gått. 11 månader återstår!
Vad gäller undomen här så saknar jag att vara ett stort gäng och grilla eller bara umgås, även fester. Den där jäkla 21 årsgränsen, och att alla amerikaner i min ålder går på college överallt förutom i vår förort. Känner fortfarande saknad men idag känns det i princip toppen igen. Det här ska ju bli bästa året någonsin och då har jag ju inte tid att deppa hela året. Gråt ut i floder så går det över. Det kör vi på!
Haha sitter nu nere i mitt rum och lyssnar på hur min värdpappa står i köket där uppe och pratar med hunden. Haha det här är nog den personen jag hört med mest inlevelse!
♥
Kommentarer
Trackback
