vilhelminan

Har precis suttit och pratat med Jenny på telefon i en timme. Alltid så himla skönt snack. Just nu om panik. Känslan av att tiden går så fruktansvärt snabbt, alla planer för nu och för framtid, allt vi vill göra nu och då på samma gång. Slösa bort tid och ha värdefull tid. Det är sjuka känslor. När man var liten så tog det 20 år tills julen äntligen kom igen. Men nu är ett år som bara några månader. Vi har hunnit med att göra så sjukt mycket och ändå varit borta i 6 månader men samtidigt om jag skulle åka hem idag så kommer det att kännas som jag bara varit borta i en månad. Även om jag saknar alla hemma så kommer jag snabbt att komma på plats igen. Jag vill vara hemma till sommaren och leva den underbara "svenne" sommaren men samtidigt kommer sommaren vara sjuk här och spänningen att inte veta vad som kommer att hända. Alla människor kommer hem från college, lov, sol, varmt, sjukt mycket varmare kvällar, strand, man kommer att vara så mycket piggare. Kommer att bli en sommar som inte kan blandas ihop med någon annan sommar. Samtidigt så kommer ju även mina värdbarn att ha lov, vilket betyder jobb hela dagarna med något som jag kanske inte riktigt trivs med. Slösar jag bort min tid på att känna att jag vill ha frihet, bo och bestämma själv, eller lever jag ut varje sekund som jag vill ändå? Frågor som inte riktigt kan besvaras. Vi sitter och drömmer om framtidsplanerna som "kanske" finns, som är bestämda, eller som troligtvis kommer at ändras, jobb, bo hemma, norge eller dela lägenhet med vän i stockholm, sälen, thailand i några månader, sommar i sverige, reunionresa med USA flickorna, plugga i Australien. Drömmar, möjligheter och val. Har vi valt rätt, kommer vi att välja rätt?! haha ja, diskussionerna gräver sig djupt! Är tankarna bra eller svävar vi högt över molnen? Jag vet en sak i alla fall! Ingenting är omöjligt!!!!