Familjekänslan
Helt galen känsla i kroppen.
Mamman i huset fixar frukost. Flickan som har blivit välkommen att bo i huset under ett antal veckor säger God morgon, pratar en stund och smyger ner till sitt rum igen som hon alltid gör. Flickan är fortfarande van vid att inte vara välkommen till varken frukost, lunch eller middag sedan familjen hon levt med och jobbat för det senaste året. Hon känner ingen ensamhet eller liknande utan traskar ner för att pyssla med sitt som vanligt. Efter en stund ropar ett utav barnen ut i hela huset att det är frukost. Flickan sitter kvar. Barnet öppnar dörren ner till trappan och ropar flickans namn och ytterligare en gång till att det är frukost. Flickan tänker en stund innan hon ropar tillbaka "Thank you, I'll be there in a second!". Flickan drömmer bort i tankar i någon minut för att förstå vad barnet precis ropade. Hon försöker pussla ihop och förstå alla känslor som plöttsligt rörigt förflyttar sig runt i kroppen. Det är en känsla som hon har haft förut. Länge sen. Flickan lämnar ifrån sig sin dator och rör sig snabbt upp för trappan och in i vardagsrummet. Hon möts av ett bord fyllt av mat och dryck och fem stora leenden som nyfiket kollar mot henne, som säger God morgon och snabbt väver in i sina diskussioner samtidigt som skinka, peanubutter, hallon, lax, bröd och allt vad bordet hade att erbjuda flyger mellan varje familjemedlem. Flickan får syn på laxen som tvingat skickas mot henne. De vet att hon gillar lax och hon berättar en fånig historia om hur mycket lax hon åt i sitt hemland men endast två ggr här under ett helt år. "Really?" säger föräldrarna samtidigt som de "tvingar" henne att ta mer lax från fatet. "I'll buy a big package of salmon tonight then" säger pappan i huset. Känslan flickan tidigare kände förstärktes och hamnade tillslut till rätta.
Hon är medräknad, hon är välkommen. De VILL ha henne med! Hon är medräknad och välkommen till allt. Frukostar, luncher, middagar, aktiviteter, enkla som djupa samtalsämnen. Hon känner kärlek. Familjekärlek. Samma känsla som ett år tidiagre innan hon for iväg på sitt livs största äventyr. Allting är avslappnat och hon känner igen sättet familjen lever på. Hon känner sig hemma igen. Samma känsla som denna har flickan fått varje måltid hon spenderat i sitt nya hem. Känslan är en av de bästa känslorna flickan haft. Från att ha levt ett år och vant sig vid att äta alla måltider själv och snabbt sprungit ut på äventyr eller en njutsam måltid med vänner några få gånger i veckan fick hon nu återigen känna av hur hon haft det under hela hennes uppväxt med sin biologiska familj. Flickan trivs med att ta vara på sig själv och få egen tid men hon vet också att hon älskar den här känslan. Känslan går inte att förklara och känslan kan vara svår för andra att förstå men vad hon nu vet är att den första måltiden efter ett års tid med sin riktiga familj från sitt hemland kommer att vara den bästa måltiden hon någonsin haft!
Mamma, pappa, och bror, tro nu inte att jag saknar er allt för mycket;) Men ni anar inte vad jag kommer att njuta av att äta måltider med er igen!
